I hope that you could see me now
Really, You don't love me and it's actually ok with me, I do never fall in love beacuse that's just wasting time.
But then I guess we are wasting our lifes!
I was nobody but you where the April skye, Like I remember it.
I always think of you in april.
/ Håkan Hellström
But then I guess we are wasting our lifes!
I was nobody but you where the April skye, Like I remember it.
I always think of you in april.
/ Håkan Hellström
Ta vårt liv och mina katter som dom är
Nej, åt det gamla skall vi binda vackra kransar
och ta vårt liv och mina katter som de är.
Och trots all kärleksbrist och trasighet och fransar
Dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär!
Håkan var magisk
och ta vårt liv och mina katter som de är.
Och trots all kärleksbrist och trasighet och fransar
Dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär!
Håkan var magisk
There's nothing here for me so I gotta move fast
"I gotta dream big"
Alla som känner mig och då menar jag a l l a som känner mig, vet min högsta önskan.
De vet vad som skulle göra mig hel, fulländad och lycklig.
Kan ingen förstå, att det gör ont i hela mig, det har gjort det hela livet eftersom jag inte hör hemma här.
Jag bor här men det betyder inte hem alla gånger.
Jag tillhör något annat, något större, något annorlunda, något mer utmanande.
Jag har kämpat med mina drömmar sen jag var liten. Men bara mentalt.
Har du någonsin haft en dröm? En önskan om något? du vill det så mycket att det håller dig vaken på nätterna?
Det är det ENDA du tänker på under dagarna?
well, Där har ni mig iallafall.
U S A, vad krävs? vad behövs? Jag gör allt! Jag går genom eld, jag ger upp hela mitt liv här i Sverige, jag lämnar allt, jag tvekar inte en sekund.
Ta mig hem.
Varför ska det vara så svårt?
Jag antar att vill man något så måste man kämpa och slåss för det!
Hur ska man annars kunna ha drömmar och målsättningar om man inte behövde jobba för dom?
Jag trodde jag hade gjort ALLT man kunde göra, men sen åkte jag på den här asien resan och insåg att "fan, det finns nog mer jag kan göra"
JAG VÄGRAR GE UPP
Och nej, om ni inte kan förstå så vill jag inte vara Au pair, jag vill inte lägga ut en halv miljon svenska kronor för att plugga och NEJ 2 månaders semeser DUGER INTE.
Jag har snart varit hemma i en vecka.
Och jag mår inte bra.
Jag hör inte hemma här.
Det här var inte för mig.
Vägra-bli-företags-hora-..-igen-!
Jag ska inte fastna i en fabrik, börja om från början med en hemsk stress etta, se samma människor på stan, låtsas att när jag träffar den här personen inte veta dess mörkaste hemligheter fast hela jävla staden vet om den.
Jag vill inte mer! Jag kvävs.
Jag längtar hem.
Nu är frågan; När kommer lyckan för hundar som mig?
"I gotta dream big"
Alla som känner mig och då menar jag a l l a som känner mig, vet min högsta önskan.
De vet vad som skulle göra mig hel, fulländad och lycklig.
Kan ingen förstå, att det gör ont i hela mig, det har gjort det hela livet eftersom jag inte hör hemma här.
Jag bor här men det betyder inte hem alla gånger.
Jag tillhör något annat, något större, något annorlunda, något mer utmanande.
Jag har kämpat med mina drömmar sen jag var liten. Men bara mentalt.
Har du någonsin haft en dröm? En önskan om något? du vill det så mycket att det håller dig vaken på nätterna?
Det är det ENDA du tänker på under dagarna?
well, Där har ni mig iallafall.
U S A, vad krävs? vad behövs? Jag gör allt! Jag går genom eld, jag ger upp hela mitt liv här i Sverige, jag lämnar allt, jag tvekar inte en sekund.
Ta mig hem.
Varför ska det vara så svårt?
Jag antar att vill man något så måste man kämpa och slåss för det!
Hur ska man annars kunna ha drömmar och målsättningar om man inte behövde jobba för dom?
Jag trodde jag hade gjort ALLT man kunde göra, men sen åkte jag på den här asien resan och insåg att "fan, det finns nog mer jag kan göra"
JAG VÄGRAR GE UPP
Och nej, om ni inte kan förstå så vill jag inte vara Au pair, jag vill inte lägga ut en halv miljon svenska kronor för att plugga och NEJ 2 månaders semeser DUGER INTE.
Jag har snart varit hemma i en vecka.
Och jag mår inte bra.
Jag hör inte hemma här.
Det här var inte för mig.
Vägra-bli-företags-hora-..-igen-!
Jag ska inte fastna i en fabrik, börja om från början med en hemsk stress etta, se samma människor på stan, låtsas att när jag träffar den här personen inte veta dess mörkaste hemligheter fast hela jävla staden vet om den.
Jag vill inte mer! Jag kvävs.
Jag längtar hem.
Nu är frågan; När kommer lyckan för hundar som mig?
"I gotta dream big"
The world is my stage and all the people in it is my audience
Det var de exakta orden jag skrev i mitt cv.
Vågat?
Antagligen.
Ärligt? Nu finns det inget att förlora längre, jag har varit fri från jantelagen i nästan ett halvår nu och den är långt ifrån ikapp mig.
Jag utgår från mina regler och inte sveriges.
Helt plötsligt är du tillbaka i en värld där någon annan bestämmer åt dig, REGLER
Ska du få komma in på krogen eller inte?
Skynda dig till systemet, staten vill inte jobba helgtid
Oj glömmde du dit ID, då blir det inga cigg
Sista bussen/tåget går hem 00:00 se till att va där eller gå hem
Alltså, jag är verkligen inte bitter, jag är faktiskt förbannat glad, Hela den här Sverige grejen får mig att brista ut i skratt 24/7, jag menart alltså!
Det känns skönt att vara tillbaka, Ett white trash som inte kunnat föra sig på 5 månader kan komma att behöva lite regler, någon som försöker hålla tillbaka henne, någon som stoppar henne innan det är för sent.
Nej, Det är precis därför jag måste fly igen.
Trots den rena, friska, kalla luften så kvävs jag.
Efter inte ens en vecka.
Jag kan inte uppträda här. Jag kan inte vara mig själv här. För det tillåts inte.
I en småstad som denna kan man inget göra. Arbetslös dag ett; UTRÅÅKAAD!
Jag ska satsa på en smaskig blogg nu, frågan äro: Engelsk eller svensk? Kan ni svennar engelska?
Jag måste ju jobba internationellt nu, eller hur?
Nej nu ska jag ta tag i mitt liv och åka hela vägen till marieberg!
