laorbust

"I gotta dream big"

Alla som känner mig och då menar jag a l l a som känner mig, vet min högsta önskan.
De vet vad som skulle göra mig hel, fulländad och lycklig.
Kan ingen förstå, att det gör ont i hela mig, det har gjort det hela livet eftersom jag inte hör hemma här.
Jag bor här men det betyder inte hem alla gånger.
Jag tillhör något annat, något större, något annorlunda, något mer utmanande.
Jag har kämpat med mina drömmar sen jag var liten. Men bara mentalt.
Har du någonsin haft en dröm? En önskan om något? du vill det så mycket att det håller dig vaken på nätterna?
Det är det ENDA du tänker på under dagarna?
well, Där har ni mig iallafall.
U S A, vad krävs? vad behövs? Jag gör allt! Jag går genom eld, jag ger upp hela mitt liv här i Sverige, jag lämnar allt, jag tvekar inte en sekund.
Ta mig hem.

Varför ska det vara så svårt?

Jag antar att vill man något så måste man kämpa och slåss för det!
Hur ska man annars kunna ha drömmar och målsättningar om man inte behövde jobba för dom?

Jag trodde jag hade gjort ALLT man kunde göra, men sen åkte jag på den här asien resan och insåg att "fan, det finns nog mer jag kan göra"
JAG VÄGRAR GE UPP
Och nej, om ni inte kan förstå så vill jag inte vara Au pair, jag vill inte lägga ut en halv miljon svenska kronor för att plugga och NEJ 2 månaders semeser DUGER INTE.

Jag har snart varit hemma i en vecka.
Och jag mår inte bra.
Jag hör inte hemma här.
Det här var inte för mig.
Vägra-bli-företags-hora-..-igen-!
Jag ska inte fastna i en fabrik, börja om från början med en hemsk stress etta, se samma människor på stan, låtsas att när jag träffar den här personen inte veta dess mörkaste hemligheter fast hela jävla staden vet om den.

Jag vill inte mer! Jag kvävs.
Jag längtar hem.

Nu är frågan; När kommer lyckan för hundar som mig?

"I gotta dream big"