laorbust

Det var de exakta orden jag skrev i mitt cv.
Vågat?
Antagligen.

Ärligt? Nu finns det inget att förlora längre, jag har varit fri från jantelagen i nästan ett halvår nu och den är långt ifrån ikapp mig.
Jag utgår från mina regler och inte sveriges.
Helt plötsligt är du tillbaka i en värld där någon annan bestämmer åt dig, REGLER
Ska du få komma in på krogen eller inte?
Skynda dig till systemet, staten vill inte jobba helgtid
Oj glömmde du dit ID, då blir det inga cigg
Sista bussen/tåget går hem 00:00 se till att va där eller gå hem

Alltså, jag är verkligen inte bitter, jag är faktiskt förbannat glad, Hela den här Sverige grejen får mig att brista ut i skratt 24/7, jag menart alltså!
Det känns skönt att vara tillbaka, Ett white trash som inte kunnat föra sig på 5 månader kan komma att behöva lite regler, någon som försöker hålla tillbaka henne, någon som stoppar henne innan det är för sent.
Nej, Det är precis därför jag måste fly igen.
Trots den rena, friska, kalla luften så kvävs jag.
Efter inte ens en vecka.

Jag kan inte uppträda här. Jag kan inte vara mig själv här. För det tillåts inte.
I en småstad som denna kan man inget göra. Arbetslös dag ett; UTRÅÅKAAD!

Jag ska satsa på en smaskig blogg nu, frågan äro: Engelsk eller svensk? Kan ni svennar engelska?
Jag måste ju jobba internationellt nu, eller hur?

Nej nu ska jag ta tag i mitt liv och åka hela vägen till marieberg!