laorbust

Är sig inte alls likt en mans sätt att tänka.
Kvinnan:
Analyserar, Funderar, Kommer aldrig över, Försöker förstå sig på, söker konstant nya svar, drar förhastade slutsatser, dömer, gråter, blir bitter, släpper aldrig taget.
MEN av allt detta kommer det goda, Vi glömmer bort, går vidare och säger sen "Fuck'em" och blir sjukt mycket starkare. 

Mannen:
Snabb blick över situationen, säger vad han tycker, gör sig sams, skakar bort, går vidare.
MEN frågan för min del är bara då. Hur mår han egentligen när han inte ens kan prata om det?

Jag tror fortfarande att det är lättare att vara man på något sett. För om jag önskar mig något så är det sättet att kunna så lätt gå vidare och glömma bort.
Jag har blivit bättre.
Men ibland så tänker jag på dig.