Någonstans emellan var jag

Senaste veckan och speciellt den här helgen så har jag lidit av sömnsvårigheter.
Problemet är inte att lyckas somna, Utan det är just när jag väl har somnat.
Det är som att jag omedvetet tänker på allting när jag sover.
Vaknar upp minst 3 ggr per natt av en klump i magen och en miljard tankar.
Somnar om, vaknar, somnar om, vaknar, tänker, somnar om.

Fruktansvärt jobbigt faktiskt. Nätterna är verkligen värst.

Jag är i ett stadie nu där jag varken känner lycka eller sorg. bara något däremellan.
Jag är defenitivt glad över att jag snart åker, sammtidigt som jag tänker, saknar och sörjer.

Oroar mig över vad det ska bli av mig.

blir glad. extas. lycklig. sprallig. skrattar.

sen

olycklig. funderar. ångest. panik. oro. sorg.

och sen rullar hjulet om.

Hittar inte riktigt någon balans, jag vill bara vara stark och lycklig.
Förhoppningsvis är jag det om dryga månaden.
Men jag kommer endå att tänka på dig ibland.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0