Konsten att börja om
"jag känner att jag har levt ett helt liv, du vet, jag har haft fast jobb, lägenhet och eget internet, jag har rest väldigt mycket, jag har bilat i europa, jag har dansat med lokalbefolkingen i asien och jag har till och med sett ryssland, jag har dessutom bott i en annan stad och jag har sjungit karaeoke i Hollywood, Jag är faktiskt bara 22 år"
"Men vad kul för dig då gumman, då kan du ju gå och dö nu då, vad skönt för dig"
Men nej, jag har ju inte sett Indien än, inte heller har jag legat under solen i Karribien, jag har inte fått dansat ner solen med massajerna i det vildaste afrika och jag har definitivt inte hunnit med surfing lektioner med väldtränade australienare.
Jag har inte heller köpt en sånn porrtidning med "någons använda underkläder i" i Japan, Sen har jag för den delen inte heller hunnit testa på mitt drömyrke.
Jag är långt ifrån klar, Jag har bara stannat upp en stund för en kortare paus, ger mig själv en klapp på axeln och inser att jag har hunnit med allt detta på så kort tid, vilket innebär att allt det andra klart långt före 30.
Jag tar ett djupt andetag och andas ut för första gången på 3 år.
Livet, är här och nu.
