Tvåtusentölf
Vad skulle hända om man sket i nyårslöften?
Antagligen ingenting eftersom vi endå aldrig håller dom.
Det känns ju alltid bra att i sin fantasivärld ha drömmar och mål för vad som ska ske om en timme när klockan slår tolv och vi helt ändrar den sista siffran i datumet.
Men för en stund glömmer vi bort hur fel vi startade det nya året i och med den tunga fyllan och en cigarill i mungipan, våldsamt i stundens hetta drar till sig en människa för att snart våldta dennes mun "en dregglig sista minuten gott nytt år kyss"
Alla mina nyårslöften har bara varit till för att brytas, det har varit dom klassiska orden "år 20.. ska vara mitt år, jag ska bara tänka på mig själv och göra det som gör mig lycklig"
Kan ha hållt i sig en dag max två.
Jag tänker bara på hur alla andra mår, vad som får dom att må bra och vad jag kan göra för att vara alla andras hjälte.
Jag glömmer alltid bort mig själv och det har bara lätt mig på villovägar i min egen utveckling frammåt.
Under "mitt 2011" besökte jag asien, jag blev en servitris och flyttade till en annan stad, jag blev av med min ätstörning, jag åkte till kalifornien och besökte sedan Kenya.
Jag är väldigt nöjd med vad jag har lyckats med och uppnått.
Men det har gett mig hemska konsekvenser och nu är det dags att börja om. igen.
I omgångar känner jag mig väldigt lycklig, speciellt över de nya människor jag lärt känna och mött ute på konstiga platser världen över.
Jag har berikat mig med mer kärlek men vilket kräver mer från mig själv.
I år ska jag fira in det nya året nykter och inte ha några nyårslöften.
Jag har redan gett mig själv en fin start på det nya året med Zumba lektioner och power yoga.
Jag har inga, och hör mig ut, för första gången på flera år INGA framtidsplaner för detta år.
Inget ställe att besöka, ingen speicell dröm att uppnå.
Bara jag och varje dag som kommer.
Jag ska ta det för vad det är.
Det ser jag väldigt mycket fram emot.
För jag kan inte fortsätta att ge mig själv till andra när jag inte kan ge något till mig själv.
2012 ska bli väldigt spännane.
Det känns nästan lite pirrigt.
Konsten att börja om
"jag känner att jag har levt ett helt liv, du vet, jag har haft fast jobb, lägenhet och eget internet, jag har rest väldigt mycket, jag har bilat i europa, jag har dansat med lokalbefolkingen i asien och jag har till och med sett ryssland, jag har dessutom bott i en annan stad och jag har sjungit karaeoke i Hollywood, Jag är faktiskt bara 22 år"
"Men vad kul för dig då gumman, då kan du ju gå och dö nu då, vad skönt för dig"
Men nej, jag har ju inte sett Indien än, inte heller har jag legat under solen i Karribien, jag har inte fått dansat ner solen med massajerna i det vildaste afrika och jag har definitivt inte hunnit med surfing lektioner med väldtränade australienare.
Jag har inte heller köpt en sånn porrtidning med "någons använda underkläder i" i Japan, Sen har jag för den delen inte heller hunnit testa på mitt drömyrke.
Jag är långt ifrån klar, Jag har bara stannat upp en stund för en kortare paus, ger mig själv en klapp på axeln och inser att jag har hunnit med allt detta på så kort tid, vilket innebär att allt det andra klart långt före 30.
Jag tar ett djupt andetag och andas ut för första gången på 3 år.
Livet, är här och nu.