She took the midnight train going anywhere
Kom på mig själv att jag bemöter världen om knappt två månader igen.
Nya äventyr och upptåg.
Jag har inte ens börjat planera vad jag ska göra.
Kommer jag ens en gång ha råd?
Hur tar jag mig? Vad ska jag göra? haha gosh!
Orkar inte med mig själv.
Ska se till att fixa visum och försäkring.
Sen tar vi det andra som det kommer!
HÄRLIGA TIDER!
Teenage Crime
En sökare
Det kallade min chef mig. En sökare, alla söker vi efter nåogt, men vi letar bara olika.
och det stämmer, alla söker vi ständigt efter något, för man är aldrig nöjd.
Kan en människa någonsin bli nöjd?
Nej. för även när du tappat 3 kg, kan du lika gärna tappa 3 till.
När du har ipod 4 så kan du efter 3 månader skaffa ipod 5.
när du har flyttat till en lägenhet kan du alltid flytta till en ny,lite bättre, lite större.
När du har fått ett jobb som medarbetare, strävar du endå efter en högre lön och en bättre position.
När du väl köpte dom snygga skorna från nilsons så har du snabbt tröttnat och vill ha ett par nya.
Jag är inte unik i mitt slag.
vi alla söker oss ständigt efter något nytt.
Vissa något mer extremt, andra lättare.
Ni lägger pengar och tid för att göra vardagen lite mer intressant med shopping påsar eller med tankesättet att gå in för en helt as bra kväll på samma nattkrog igen.
Säkra kort. Tråkiga kort.
Ingenting av det där ger mig pirr i magen. det är för safe.
Skillnaden på dig och mig är att jag letar lite större.
Jag kastar mig in på nya platser. jag möter världen.
jag vågar egentligen inte. men jag gör det. jag utmanar mig själv.
jag vet bara att jag lever en gång och det är nu.
Jag hade varit trött på livet som människa i en svennebanan vardag.
men det är ju bara jag. jag vet inte om jag ska tycka att ni bör vara glada för att ni alla är nöjda med en enkel och strukturerad vardag.
men jag vet for a fact att ingen mår bra av att gå i mönster.
jag tar på mig ögonbindeln när jag går över vägen.
Medans de andra trycker på knappen, väntar lite stressat på grön gubbe och går.
Att spela säkert har aldrig varit något för mig.
hur många av er är egentligen nöjda med erat liv så som det är nu?
vad har ni för drömmar, och vågar ni jaga dom? Tror ni på er själva att ni kan?
Vill ni något mer? Vad i så fall håller er kvar?
rädsla av att tryggheten ska försvinna?
Våga mera. och med det menar jag inte gör som mig ut och res.
jag bara säger. våga mera. Jaga drömmen. släpp den inte.
den enda förloraren är den som aldrig gav sig in i spelet, förlorar man är man fortfarande en vinnare.
för man gav licksom aldrig upp och man trodde på sig själv.
loca people. what the fuck.
och det stämmer, alla söker vi ständigt efter något, för man är aldrig nöjd.
Kan en människa någonsin bli nöjd?
Nej. för även när du tappat 3 kg, kan du lika gärna tappa 3 till.
När du har ipod 4 så kan du efter 3 månader skaffa ipod 5.
när du har flyttat till en lägenhet kan du alltid flytta till en ny,lite bättre, lite större.
När du har fått ett jobb som medarbetare, strävar du endå efter en högre lön och en bättre position.
När du väl köpte dom snygga skorna från nilsons så har du snabbt tröttnat och vill ha ett par nya.
Jag är inte unik i mitt slag.
vi alla söker oss ständigt efter något nytt.
Vissa något mer extremt, andra lättare.
Ni lägger pengar och tid för att göra vardagen lite mer intressant med shopping påsar eller med tankesättet att gå in för en helt as bra kväll på samma nattkrog igen.
Säkra kort. Tråkiga kort.
Ingenting av det där ger mig pirr i magen. det är för safe.
Skillnaden på dig och mig är att jag letar lite större.
Jag kastar mig in på nya platser. jag möter världen.
jag vågar egentligen inte. men jag gör det. jag utmanar mig själv.
jag vet bara att jag lever en gång och det är nu.
Jag hade varit trött på livet som människa i en svennebanan vardag.
men det är ju bara jag. jag vet inte om jag ska tycka att ni bör vara glada för att ni alla är nöjda med en enkel och strukturerad vardag.
men jag vet for a fact att ingen mår bra av att gå i mönster.
jag tar på mig ögonbindeln när jag går över vägen.
Medans de andra trycker på knappen, väntar lite stressat på grön gubbe och går.
Att spela säkert har aldrig varit något för mig.
hur många av er är egentligen nöjda med erat liv så som det är nu?
vad har ni för drömmar, och vågar ni jaga dom? Tror ni på er själva att ni kan?
Vill ni något mer? Vad i så fall håller er kvar?
rädsla av att tryggheten ska försvinna?
Våga mera. och med det menar jag inte gör som mig ut och res.
jag bara säger. våga mera. Jaga drömmen. släpp den inte.
den enda förloraren är den som aldrig gav sig in i spelet, förlorar man är man fortfarande en vinnare.
för man gav licksom aldrig upp och man trodde på sig själv.
loca people. what the fuck.
