It's my time to shine
Hur länge kommer jag vara i USA? Kommer jag dra till australien? Kommer jag hamna i asien igen?
Haha fan vad skönt att endå inte veta, allting blir så mycket mer spännande!
Livet känns så bra just nu.
Det verkar vara ett mönster, efter all skit jag tagit mig igenom de senaste 2 åren så kanske det äntligen snart kan få vara min tur.
Tror ni på ödet? eller tror ni att allt händer av slumpen? Eller att man själv väljer hur saker och ting ska bli?
Finally, A Commercial for candy!
Rolling in the deep
Ta mig tillbaka!
Det känns som att det var igår vi satt ned och sa "tänk, bara ett halvår kvar, sen drar vi"
Jag är nu tillbaka på plats, tänker på mitt livs resa, det känns som en dröm, något overkligt som aldrig hände.
Men det hände mig, och det känns som att det bara varade 1 månad.
Nu sitter jag ute på trappen och röker och tänker på det som jag saknar.
Och det är väldigt mycket.
Att kunna leva för dagen, vara lycklig och bekymmerslös, Möta underbara och intressanta människor.
Jag ger mig iväg snart igen, det är bara en tids fråga.
Först Los Angeles, sen får vi se om jag tar ett flyg till australien för Work In Holiday!
Livet är väldigt intressant, men dock inte här. i Kumla.
Jag är inte negativ på något sett, jag ser mig mer som positiv som känner att jag vill fortsätta med livet!
Det finns ju inget för mig att hämta hem här.
Den här staden ger mig bara en sak och det är kicken och beslutet att dra igen.
Sen har jag kommit på en as cool ide idag som jag tänker förverkliga jävligt snart!
Lite förberedelser så där inför L.A ;)
I follow rivers
Helt ärligt förstår jag inte varför, För den här gången har det gått riktigt bra utan dig.
Jag tror inte att jag saknar dig, men jag förstår inte varför du endå dyker upp i mitt huvud.
Är det någon form av ångest jag fortfarande bär på?
Vi hade kul ihop, roligare än många andra någonsin kan ha med varandra.
För vi var samma på insidan, nästan tvillingsjälar.
Men vi gick vidare. båda två. det var en dead end efter något väldigt, väldigt djupt och komplicerat.
Det tar emot att vi inte funkade som vänner.
Men jag antar att det är priset man får betala efter ett bergochdalbans förhållande.
Vi är faktiskt sånna som i slutet inte får varann.
och det är bra för sånna som oss.
Jag vill för mycket. Jag kommer aldrig vara klar med någonting.
Jag har alltid stängt ute mina kärlekar, Talat om för dom att "jag blir då inte kvar här allt för länge, någon morgon vaknar du och då är jag långt, långt borta"
Man har licksom bara dragit ut på det, har det varit onödigt? Många gånger ja, så känner jag.
Men.
Jag lärde mig något efter varje förhållande.
Nu bär vingarna av mot nya drömmar, mål och destinationer.
Jag njuter. Jag börjar sakta men säkert känna mig lycklig igen, Ensam och lycklig.
Aldrig har jag varit så stark. Jag tror att jag alltid kommer att vara den som vandrar själv.
Trots mina väldigt många vänner och familj, så är jag en hemlös själ som letar sig ständigt efter ett nytt hem, ett nytt liv och en ny dröm att fånga.
Jag tycker själv att jag är ganska cool och unik på så sätt.
Jag jagar mina drömmar och släpper dom inte för något eller någon.
Life's to short.
Livet är en gåva, det finns inget roligare än att leva.
Det är sjukt coolt att jag kan göra allt jag vill om jag bara vill det!
Ta vara på det alla som kan.
Glöm inte, Där ute finns ett liv att leva.
